rogerbloggen

När jag slutade jobbet i morse kände jag att det var otroligt skönt väder ute.
På väg hem kände jag mig trött o sliten o funderade på att stå över dagens träningspass.
Kanske skulle jag bara stava eller slappa i tv soffan.
Det skulle ju vara skidåkning hela dagen med bandy finalen som toppning!
Jag kom på att jag skulle hämta min pulsmätare på preem i Ytterby.
Jag fick ett sms om att den hade kommit igår.
Fan var häftigt! En pulsmätare
En beuer PM80!

Väl hemma möttes jag i dörren av den lilla glädje spridaren "Lenny"-
Är det någon som är bra att ta bort min trötthet så är det han.
Om inte Monica ligger i sängen och väntar förstås.
Men nu var det han som tog emot mig!
Jag kände mig redan piggare och det skulle faktist dröja ett par tre timmar innan skidorna skulle starta.
Svårt och förklara sig om man lägger sig ner i soffan så långt före.
Jag packade upp min PM80.
Det är en avancerad klocka med massor av finesser som lär ta en bra stund att lära sig.
Det är även ett band som man spänner runt bröstet som ska läsa av puls o gud vet vad..
Jag bytte om till träningskläderna med lite undantag att nu hade jag bara en t-shirt under jackan och inga longkalsonger.
Mössan fick vila på hatthyllan.
Jag satte mig ner o började fingra på klockan med hjälp av instruktionsboken.
Till saken den så hatar jag sådana böcker som först och främst är tjocka och svåra att förstå.
Denna klocka är ju en hel vetenskap.
Jag lyckades ställa in några saker och trodde jag hade fått igång pulsmätaren.
Jag gav mig ut på tur som man säger i skid världen med min PM80.
Glad i hågen stakar jag fram till min sköna raka som inte har någon motvind idag.
Så mycket lättare det gick!
Nu kunde man staka och rulla utan problem!
Jag valde att köra längre på gångvägen med röda asfalten.
Jag hamnade nere vid Ytterby busstation till slut.
Bara de kan sopa gångvägarna snart så kommer allt att bli lättare.
Jag stakar vidare och kommer till en backe som är kanske 500m.
Inte rätt upp men stiger hela tiden.
Väl uppe på backkrönet så är jag rejält trött och har en mycket hög puls.
Jag tittar på min PM80 och ser inget mer än vanlig klocka med datum.
Jag fibblar runt mina fingrar på knapparna utan att få fram något.
Det är bara att staka vidare inte fundera mer på det.
Jag kommer hem igen och tänkte sluta men efter en kort vila körde jag ett varv till.
Jag kände mig någolunda  fräsch men inte min brända  hand.
Det skaver på brännsåren när jag stakar.
jag tittar på handen o tycker det börja se ut som om ena såret håller på att gå sönder.
Jag bestämmer att inte åka mer.
Tippar på att det blev minst 10km åkning idag.
Kanske det blir lite stavgång ikväll.
Jag vill bara göra en reflektion på skidåkningen jag såg på tvn idag från Falun.
De pratade om MÖRDARBACKEN som åkarna åkte upp för.
Jag ska vara ärlig och säga att den backen skulle jag inte vilja åka i.
Min backe idag är ju löjlig jämfört med denna.
Vilken fysik dessa maskiner måste ha.
Med bara  40% av den så skulle man klara sig gott bland pöben i vasaloppet!
Nu ska jag sätta mig och läsa denna brukanvisning över min PM80!